Garagerapporter, sida 1

Racerapport från finalen på Ring Knutstorp

Säsongen som gud glömde.

Det var dax att för säsongens sista tävling. Alla såg fram emot den, inte bara vi. Det var ett imponerande startfällt som tagit sig till Ring Knutstorp, Det var nu vi skulle visa att säsongen som varit inte var representativ för Team EGO Racing. Till premiären på Sturup hade vi bjudit in Micke Lundvall, vanligtvis körandes i BMW cup. Tyvärr satte en kulbult stopp för vår framfart den gången. På Kinnekulle sprängde vi fyra hål i blocket när vi låg trea och det var 25 minuter kvar. Andra loppet på Kinnekulle använde sig arrangören av folk som inte kunde klockan. Trotts att det var 15 minuter kvar av loppet blev vi inte utsläppta på banan efter en sista-minuten-justering i depån. Med tanke på läget i tabellen och ett par bromsar som vi inte fått fått att fungera hoppade vi över Falkenberg och Anderstorp för att satsa de sista korvörena på finalen på Ring Knutstorp, allas vår favoritbana!

Målsättningen för helgen var klar, om än något  modest för att vara oss! Ta målflaggan var vårt mantra för dagen. Och så skulle det bli oxå!  Vi anlände all på lördags morgon. Depån sattes upp med sedvanlig fart och finess. Besiktningen avlöpte som vanligt utan problem. Sen var det dax för lottodragning. Tombolan, i form av en keps, snurrade och lotten föll så att Håkan kör första stintet. Träningen blev en spännande tillställning. Det var många snurrningar och bärgningar som gjorde att det inte blev så mycket kört. Kvalet slutade med en 12 plats. För en gång skull var det undertecknad som var snabbast, men det berodde nog mest på att när jag körde var det som torrast. Till vår stora lycka hade vi fått våra bromsar att något sånär fungera. Bromsarna har nu gäckat oss i två säsonger. Från att varit fantastiska till att vara fantastisk dåliga. Fortfarande har vi för mycket kraft bak, men vibrationerna var nästan helt borta. Nu skulle vi kunna bromsa oss om vem som helst.

Starten blev rejält försenad. När alla stod uppradade i depån i väntan på att bli utsläppta för att ställa upp bestämde sig våran Opel för att lägga av en rejäl brakskit, en baktändning som hördes ända bort till Sibirien. Med vår sedvanliga tur trodde vi att alla o-ringar i vår förgasarkonfigurerade motor var skjutna åt h...e, men så var inte fallet. Jag assisterade Håkan på startlinjen med inställning av yttre speglar, fondbyten och andra aktietips. Efter ett par år i ERCup har vi vanan inne. Våra problem kommer oftast inte förrän starten gått. Efter två uppvärmningsvarv släpptes startfältet iväg. Inga större skandaler utspelades sig varken i eller omkring vårt ekipage. Det som rapporterades från bilen var att det var halt. Efter en timmes körning låg vi trea, med inte mindre än 11 bilar på samma varv som ledaren. Banan torkade upp och varvtiderna sjönk. Innan tävlingen hade jag ställt om dämparna och krängningshämmaren till vår Knutan-setup. Vi blev alla lite förvånade när Håkan uttryckte sitt gillande för hur bilen uppförde sig. Håkan är annars inte den som tycker att det går fort nog, vare sig  rakt fram eller kurvor. Enligt honom var det bara att ”...styra in och gasa!”.

Efter 80 minuter gick Pelle och bytte om till räserkläder, det var strax hans tur att glida in mellan ratt och ryggstöd. Vid bytet låg vi på 4:e plats. Sin vana trogen går Pelle ut för fullt för att sedan öka successivt. Under hans stint händer egentligen inget spännande. Inte förrän han rapporterar in att det är  svårt att växla upp! Pelle tror att det är motorfästena som har gett sig. Hemska scener spelas upp i våra huvuden. Tänk, ytterligare en bruten tävling, det får inte vara sant. Den enda som inte tänker så var Pelle. Han ångar på som om det han sagt inte stämmer. Konstigt! Skojar han med oss? Men vi som känner Pelle vi vet att sådant skojar man inte om.

Trotts att Jockes lott ger honom rätten att köra tredje stintet överlåter han det åt mig. När det är dax för dagens näst sista stint har jag klivit i det som Håkan kallar för kolsäcken, d.v.s. min svarta Sparco-overall, redo att inta den enda sittplatsen vi har i bilen. I depån hade beslutet tagits att vi skulle kolla oljenivån då vi märkt att den drar mer än vi tycker lämpligt. Med dagens motto om att komma i mål kändes det som rätt beslut, trotts att det skulle skicka oss bakåt i resultattabellen. Efter fullbordad tankning hoppade jag in och körde bort till vår depåplats för lite oljeservice. Väl ute på banan gick det sådär. Det var ett tag sedan jag körde och farten i kroppen fanns liksom inte där! Det tog ett tag innan alla slutade att köra om mig, och jag istället kunde börja köra om. Det känns att man är skrivbordsjockey, underarmarna började efter ett tag känns trötta. Drömmen om styrservo väcktes till liv. Efter ytterligare ett tag var armarna ikapp med resten av kroppen. Drömmen om servo falnad och ersattes av mardrömmar om onödig vikt! Nu började klättringen i tabellen. Håkan hade haft rätt och Pelle fel. Det var bara att vrida in i kurva och gasa. Ingen tillstymmelse till understyrning, framvagnen satt som klistrad i asfalten och att hitta växellägen var inge problem. Nu började drömmen om den rutiga flaggan...! I utgången på Kvarndammskurvan vaknade jag dock kvickt ur min dröm när bilen framför skickade nästa bilen i spinn genom en litet knuff (oavsiktligt enl. mig) på bakskärmen. Eftersom vederbörande behövde hela banan för sig själv och sitt sladdande var det mer tur än skicklighet att jag lyckades ta mig förbi utan att vare sig köra på, eller bli påkörd! Sen var det lugna gatan hem. Jag hade återtagit ett par placeringar efter det långa depåstoppet.

In, tanka, byt och ut med Jocke! Eftersom jag är teamets minst snabbe förare kunde det nu bara bli bättre. Klättringen mot toppen fortsatte, nu med ny pilot. Ett par intressanta fighter utspelades på banan. Bakifrån kommande Flying Fellows var ett av de team som bjöd upp till dans. Tankarna gick till Kinnekulle när, låt oss kalla honom Mr. X (...så slipper jag skriva Håkan en gång till), försökte hänga med och köra om FF under bron, men likt en kommunal gräsklippare herrelöst skenade ut i gräsmattan och fyllde kylaren med allsköns grönsaker. Inte lätt att hålla motorn sval i sådana lägen. Som av en händelse kom Ola från FF och erbjöd en back öl för den femteplats vi för tillfället ockuperade! Efter ett par varv tog sig sedan den vita Volvon om, men eftersom ingen ölback dök upp återtog Jocke platsen och vi rullade i mål som 5:e bil i finalen i ERCup, 2009. Äntligen, tänkte alla. Faan var nog nästa tanke, varför kan vi inte göra såhär varje gång? Då hade säsongen sett helt annorlunda ut!

Till slut vill vi tacka alla medtävlande. Med tanke på att det var final, många ekipage på plats samt blött kan vi inte annat än tacka för fin och just racing. Det är så det går till i ERCup.

Vi gratulerar alla på pallen, Pentascrew, 2Fast4You och Wasa Racing.
Med tanke på alla mer eller mindre högljudda diskussioner om bilar, motorer och förnyelse kan man inte annat än le när man ser vilka ekipage som placerar sig på de 6 främsta platserna.
Penta gratuleras också till seriesegern.

Vi tackar också våra trogna sponsorer som i år har haft mer tålamod med oss än vanligt.
Larsson & Rosdahls Bilverkstad i Malmö, Bildelsspecialisten och Magnus Bildemontering i Trelleborg, Kennys Bilservice i Trelleborg, Fröjd och Zaars Åkeri i Vellinge, ICA Perssons Livs i Klagstorp, Agera Industritillbehör i Malmö, Diggedott i Skanör, Orion Racing.

Kristian Bladh
#17 Team EGO Racing

___________________________________________________________________

Garagerapport 20090126

Sådär! Nu har vi klarat av större delen av "mellansäsongen" och vi ser fram emot en ny tävlingssäsong. Tävlingskalendern blev spikad häromdagen och även om den inte blev lika bra som utgångsförslaget, så ska det bli jättekul att ta sig an en ny säsong.
Förutsättningarna är i år lite annorlunda och vår satsning blir inte så omfattande som tidigare. Dock tror vi oss ha sorterat ut de flesta problemen efter den stora ombyggnaden inför förra säsongen, så om inget (yeah right!) inträffar så är det bara att tuta och köra hela året!
Orosmolnet än så länge är bromsarna. Vi led av att, efter några timmars körning, plötsligt få bromsbortfall och därmed inte kunnat slutföra tävlingarna på ett säkert sätt. Nu byter vi allt som har med bromsarna att göra och hoppas på tur....

Så, häng med oss på ännu ett spännande år så ska ni äntligen få se oss på pallen!!
Förmodligen redan på premiären på Sturup den 3 maj !

Team EGO Racing

___________________________________________________________________

Racerapport från Ring Knutstorp 2008-09-07

Att lasta eller inte lasta, det är frågan...?

Då var det dax för Ring Knutstorp, del 2. När vi körde här i Juni sprack en bromsslang när vi låg på fjärde plats. Bryta föresten är någit vi pysslat med hela säsongen! Efter ett extra långt sommaruppehåll hade vi nu fått iordning bilen efter ”diverse” problem, allt från sönderkörda bakaxlar till en träningskrasch. Dock skulle vi inte får vara helt nöjda med tillvaron. När det var dax att lasta bilen började kopplingen konstra. En punkterad ballong kunde inte tappat luft fortare...! Vi bestämde oss ändå för att lasta, avgiften var ändå betald, bensinen lastad och det var nära hem.

Kristian och Håkan var kommenderade på kräftskiva kvällen innan. ”...obligatorisk närvaro” hade fruarna påkallat! Albert Engströms devis om att ”kräftor kräva dessa drycker” ringde i öronen hela kvällen. Det blev den torraste kräftskivan i mannaminne. Vid 10-snåret lyckades vi att med hedern i behåll smita iväg hem och slänga oss i sängen, bara vi tog hand om barnen och nattade dom först. Fruarna stannade förståss kvar och gjorde Engström sällskap!

Håkan och jag gick upp tidigt för att ta oss till RK, som endast ligger en dryg timme hemmifrån. Pelle och Jocke var redan på plats sen kvällen innan och hade inmutat en lite bit mark. Efter besiktning och förarsamanträde var det dax för den sedvanliga tidsträningen. Turordningen var för dagen bestämd så att jag började, sen kom Jocke följd av Håkan med Pelle på sista sträckan. Banan var blöt och tiderna kunde lika väl registrerats med kalendern i en mobilen. Inte desto minder ställde jag upp i tionde rutan inför starten. Det är alltid lite extra nervigt i starten när det är blött. Man vet inte hur mycket hornen växt på kombatanterna närmast under formationsvarvet, eller om jag själv skulle få hjärnsläpp i första kurvan...! Rikard hade ”brifat” om vilka som låg närms bakom så jag var beredd att på att få stångas i första kurvan. Disiplin är det ord jag kommer på när jag såhär i efterhand tänker på hur starten gick. Igenom första kurvan och hela varvet gick det mycket städat till. Förutom de som av egen kraft satte sig i gruset rullade det på utan sammanstötningar. Att det var ovana förhållanden bevisades inte minst av 4 SafetyCar:s under första 90 minuterna. Det var svårt att hålla temp i däcken och bilen understyrde mer än vanligt i de lånsamma kurvorna. Efter ett tag började det torka upp och greppet blev succesivt bättre. Efter 90 minuter låg vi på 4:e plats och det var dax att byta över till Jocke.

Johan och Sebbe var inte med denna gången vilket innebar att vi skötte tankningen själva. Och det gjorde vi inte specielt bra! Vi glömde kolla ifall det stog bensin kvar i returslangen till tankmunstycket. Ifall det gör det då får man inte i full tank eftersom denna, i sammanhanget extremt lilla mängd bensin blockerar avluftningen. Efter ett annars snabbt byte skickades Jocket ut med ¾-tank. Katastrof!! Strategin fick nu läggas om för att få in ett extra tankstop med så lite tidsförlust som möjligt. Gulflagg och SC blev de ledord vi levde efter i de närmsta 270 minuterna av våra liv! Så fort någon flaggvakt sträckte sig efter en flagga skrek vi alla ”gulflagg” i radion. Ibland visade det sig dock att han bara skulle klia sig i ...!

Efter endast 42 varv uppenbarade sig ett tilfälle att byta ut Jocke mot Håkan utan att tappa för mycket. Denna gången trippelkollades returslangen innan tankningen påbörjades. Med full tank återförenar sig Håkan med resten av bilarna. Det visade sig nu oxå att det inte bara var kopplingen som uppförde sig kostigt, även bromsarna kändes undermåliga . Pedalen tog lång ner. Man var tvungen att börja trampa under Dunlop-bron för att bromsarna skulle börja ta vi 50-meters markeringen. Under hans stint hände annars inte mycket spännande. I långlopp skall det inte hända något spännande, möjligtvis för alla andra, men inte oss. Håkan höll oss kvar på 4:e plats.

Efter 75 varv bytte han till Pelle.  Medan Pelle for omkring på banan med taskiga bromsar och en spökande koppling räknades det förbrilt på fönster, och då menar jag inte höjd och bredd, utan när vi skulle ta vår försmädliga extratankning. När skulle vi börja spana efter SC och hur länge kunde vi chansa på en SC skulle dyka upp, utan att riskera maxtiden på 90 minuter.  Efter ett tag samlades alla, utom Rikard, ombytta och klara i tankdepån för att invänta ett byte. Rikard stog, likt en general, på taket till restaurangen och överblicka slagfältet, redo att anbefalla förarbyte när tillfället gavs. Nu hade vi fått ordning på tankningen och friskt påhejade av Sebbe (..som hade dykt upp på sin nya Aprilia) började vi tänka vilda tankar och likt ett riktigt F1-team räkna på kilo bensin och att bara fylla så mycket så att vi kunde ta oss i mål, allt för att inte förlora mer tid än nödvändigt. Efter en stund tog vi våra sunda förnuft till fånga och fyllde tanken så mycket det gick.

Efter sammanlagt 238 varv kom tillfället. Efter en lång mental laddning hoppade Jocke in igen för att ta oss ända in i kaklet. Jocke hade under sitt första stint kännt att bromspedalen tog längre och längre ner. Nu fick han stifta bekantskap med dessa bromasar igen, och dom hade iiiinte blivit bättre. Efter drygt 6 timmar går vi så äntligen i mål för första gången i år och lyckas tangera vårt bästa resultat med en 4:e plats. Inte dåligt gjort med tanke på den gångna säsongen!

Motorsport och golf är de två sporter där det florerar flest bortförklaringar. Om inte ”om” hade varit osv.  Endast ett tankstopp från pallplatsen. Men å andra sidan hade säkert de flesta teamen denna dag några ”om inte...” på sitt minuskonto!

Som vanligt tackar vi våra sponsorer som gör det möjligt för oss att utöva vår favissport!

Stort grattis till alla som hamnade på pallen.

Nu till den tråkiga biten. Säsongen är för vår del över, Team EGO Racing kommer inte till start på Sturup. Till i år hade vi gjort stora förändringar på bilen. Vi tog hjälp av Stefan Mumm på Megaspeed för att förbättra bilen. 400-kittet togs bort, all bakvagns- och framvagns-upphängning byggdes om, bilen har blivit lättare, motorn innehåller inte lika många hk som förra året (men har iallafall hållt ihop), dataloggning har införskaffats, telemetriutrustning uppfunnits. Med andra ord har det varit ett mödosamt år vilket inte alltid har setts med blida ögon från de där hemma. Med endast en grundinställning kör vi fortare i år än förra året. Det återstår fortfarande arbete med att hitta rätt fjäderkonstant, hjulvinklar, ställa in och justera dämpare och krängare innan vi får ut optimal effekt. I skrivande stund har vi redan börjat riva bilen för att gå igenom och bygga upp igen. Det känns iallfall skönt att sluta säsongen med ett bra resultat! Det ser ljust ut för 2009!

Till alla: lycka till i finalen!

___________________________________________________________________

Garagerapport 2008-08-20

Sturup raceway

Kvällsträning

Vi har sedan sist funderat på om vi skulle köra falkenbergstävlingen eller inte. Tills idag har vi helt enkelt inte vetat om vi skulle få ihop bilen i tid. Ny kraftigare bakaxel skulle monteras och bilens setup skulle få sin form.
Jodå, bakaxeln är på plats och efter att kylning fixas kommer denna att fungera ypperligt (hoppas vi). En heldag på Knutstorp i samband med GRC:s  arrangemang gav möjlighet att finjustera bilen så allt var klappat och klart.

Vänta!

Jag får just ett meddelande här om att en av kurvorna på Sturup ska döpas om.....
Tydligen ska "Paddoc bend" eller Depåkurvan som den brukar kallas få namnet:
"Håkans kurva".....
Vi återkommer när vi har mer information

/Team EGO Racing
 ___________________________________________________________________

Racerapport #1 Ring Knutstorp 2008-06-14

EGO’t är tillbaka!

Efter en vinter med mycket svett, tårar och kebabtallrik kunde vi nu äntligen göra debut i 2008-års ERCup. Det var inte utan att vi hade saknat hetluften och alla trevliga med/mottävlande. 
Förra året blev en STOR besvikelse då vi inte fick motorn att hålla många race. När den väl gick, gick den utav bara h.....e, men 95 dB var en lite lågt satt gräns, tyckte vi! Till i år har vi gjort oss av med 20-30hk, lagt till vrid, kapat bort allt som såg ut att väga för mycket samt trimmat alla hjulupphängningar vi kunde hitta. Ny ställbara coilovers har specats med vetenskaplig precision och sedan beställts från Sellholms. Det enda man inte kan ställa in på dom är radio MalmöHus... Karossen har oxå fått sig en omgång. Till denna säsongen har vi anlitat Stefan Mumm, Megaspeed, som förutom räknat ut fjädringsvägar, fjädrar, vinklar, krängninghämmare o.dyl. även  satte karossen på omvänd kebabdiet. Nu är det slanka linjen som gäller. Bort med 400-kittet, för att bl.a. öka straight-line-speed! Sen är det lättare att bromsa sig om på insidan om man inte är så bred!

Helgen började med att Pelle, Sebbe, Stiffe och jag körde med GRC på Knutan hela fredagen för att ställa in dämpare och krängare. På kväll anländer Jocke. Det blir grillning med besiktning, samt en och annan öl.

På tävlingsdagens morgon anländer Håkan, Rikard och Johan. Team EGO Racing är nu fulltaligt. Det såg ut att bli en fin dag, och vi körde till oss en 5:e plats på gridden. Jag anmälde mig frivilligt att köra första stintet, och fick konstigt nog inga motbud! Glad som en speleman tog jag plats på ”kontoret”, i stol levererad av OMP? Efter lite försening leder säkerhetsbilen oss iväg på uppvärmningsvarvet. Mot slutet av varvet går det dock så förbannat långsamt att motorn surar igen, när jag ställer mig på gasen händer inte mycket och Citius har inga problem att ta sig om på innern. Där rök en plats! Visade sig sig dock att jag skulle få ~85 minuters racing utan en enda SC, och det var inget jag hade något emot. Nu skulle man skörda frukten av alla timmarna i garaget! Och j---ar vad det gick. Mindre krut under huven, men aldrig har jag kört såhär fort på RK. Och då med en bil som vi bara ägnat en dag åt att ställa in.

Efter mitt stint var det dax för Håkan att utvärdera bilen. Även han tyckte att ”...bilen går ju dit man styr!” och är fortfarande lika lättkörd, fast nu mycket snabbare. Sina vana trogen tycker han dock att vi saknade lite pulver under huven. Vad jag vet bytte inte Håkan färg med någon heller, vilket oxå är ett bra betyg, till Håkan ;-) När Håkan kliver ur bilen för tankning och förarbyte ligger vi fyra.

Nu är det Pelles tur att visa vad skåpet skall stå. Eftersom han väger hälften av vad vi andra väger har vi stora förhoppningar om avansemang i resultattabellen. Det tar inte mer än 25 varv innan Pelle kommer  in med en broms som inte alls vill köra långlopp. Visade sig att en bromsslang bak hade spruckit och ingen reserv fanns att uppbringa. Nu lades pannor i djupa veck, hur skulle detta fixas. Efter ett tag kom vi fram till en lösning som vi, för stunden, trodde på. Snabbt bytte Rikard taktik och satte in Jocke som skulle köra hela sitt stint, för att sedan lämna över till Pelle som skulle ta målflaggan och folkets jubel. Det tog Jocke 5 var att komma underfund med att vår lösning inte var något vi ville utsätta varken oss själva, eller våra motståndare för, d.v.s. det kändes inte riktigt säkert! Ytterligare en gång i vår gemensamma karriär var vi tvungna att kasta in skiftnyckeln och packa ihop. Dock, med facit i hand och med förra årets säsong i färskt minne var detta ett fall framåt! Efter att vi bytt alla slangar, samt skaffat ett par i reserv och gjord en vanlig översyn är vi tillbaka på till Sturup Raceway.

Förutom våra trogna sponsorer har vi i år en massa ny. Gulf står i år för oljan vi kör på. Paul på Agera i Malmö har hjälpt oss hitta rätt unibals till ombyggnaden av fram o bakvagn. Till i år har vi dessutom kört ett litet sidoprojekt i form av dataloggning och telemetri. Orion Racing, Pro4Wireless och JMR i Malmö har hjälp till med elektronik och kablar. Toshiba Scandinavien, via Diggedot Konsulting i Skanör ser till att vi bl.a. har en 32” LCD skär att visa telemetrin på i depån.

Vi tackar oxå våra trogna sponsorer Bildelsspecialisten Trelleborg, Magnus Bildemontering Trelleborg, Kennys Bilservice Trelleborg, ICA Perssons Livs Klagstorp samt Fröjd och Zaars Åkeri AB Vellinge som gör detta möjligt för oss.

Grattis säger vi till BMW-ligan, Team Surprise Racing, Team Power och Ullared Motorsport.

Kristian Bladh
#17 Team EGO Racing

___________________________________________________________________

Garagerapport 2008-06-06

Bilen är nylackad och även körd i bromsbänk. Som vi trodde är effekten något lägre i detta utförandet. Men vi hoppas på tillförlitlighet och även på att våra chassieändringar ska ge utdelning. Så om vi bara får till inställningarna så kommer vi att ta pallplats! Denna gången lovar vi!!

Mer senare

Team EGO Racing

___________________________________________________________________

Garagerapport 2008-06-01

Ja det är ju känt vid det här laget att vi stupade på mållinjen vad gäller vårt deltagande vid premiärtävlingen. Men nu känner vi oss ganska säkra på att kunna delta den 14:e på Ring Knutstorp.
Dock konstaterar man ödmjukt att det går inte att bygga om en bil så radikalt och sedan bara tuta och köra.

Tuta är förresten ett av önskemålen från bl.a. Håkan! Efter att förra året retat gallfeber på arrangörerna med vår höga ljudnivå, är vår bil nu så tyst att ingen kommer att höra att vi kommer upp bakom!
-Vi måste ha en tuta så dom andra flyttar sig, var en av kommentarerna!
Det återstår som sagt mycket testande och justerande innan bilen känns färdig. Men nu vet vi att iallafall att vi så att säga är "på banan".

Nu i veckan ska bilen lackas och förses med våra sponsorers reklamdekaler. Här måste vi i Team EGO Racing passa på att tacka våra "bidragsgivare":

MAGNUS BILDETALJER I TRELLEBORG

MAGNUS BILDEMONTERING I TRELLEBORG

LACKCENTER I TRELLEBORG

KENNYS BILSERVICE I TRELLEBORG

FRÖJD & ZAAR ÅKERI I VELLINGE

PERSSONS LIVS I KLAGSTORP

GULF OLJOR

JMR MALMÖ

TOSHIBA

DIGGEDOT

Och ovärderlig hjälp har vi också fått av:

B-G MEKANISKA I TRELLEBORG

MEGASPEED-Stefan Mumm

SEBSTIAN "SEBBE" CARLSTRÖM

BENGANS RACING

M.FL.

SÅ NU KÖR VI!!

/Team EGO Racing

____________________________________________________________________

Garagerapport 2008-08-14

Denna rapport kommer från bankanten på Sturup Raceway.
Äntligen har vi fått ut bilen på bana. Efter många, långa, sena kväller och helger var det dax för Shake Down. Jocke inlede med att köra tre varv, för att sedan helt oanmäld komma in i depå och meddela att "...det är nå't missljud som låter"! Efter en djupdykning både under och i bilen kan vi konstatera att en remskiva går emot ett nymonterat tvärstag mellan rambenen. Ehhh, jaha, vad gör vi nu!? Staget demonteras och justeras med hjälp av en depåmur av betong, och slägga. Ut igen, och in igen! Denna gången är det bromsarna som inte är riktigt injusterade, d.v.s. lägger man stortån på vårt nymonterade pedalställ låser man bromsarna fram. Balansen fram/bak är väl en sisådär 99/1! Efter en del dividerande och joxande skickar vi ut Jocke igen. Denna gången går det bättre, mycket bättre.

Vårt hemliga vapen i år heter Stefan Mumm. Han har designat om hela chassiet. Han hjälper oss oxå med inställningar av vinklar och vrår, allt för att bilen skall gå dit vi vrider ratten. Nedan ses Stefan ta tempen på däcken.

Dagen började inte bra, men slutade desto bättre. Till i år har vi mycket justeringsmöjligheter, bl.a. trevägs coil-overs fram. Senare kommer det en vinge bak som kan justeras. Bilen togs direkt från garaget och ut på bana och efter att vi tittat på stoppuret efteråt kan vi inte annat än att vara nöjda, mycket nöjda...!

Team EGO Racing

Garagerapport 2008-04-17

Detta blir en kort rapport. Det finns nämligen inte tid att sitta och tramsa vid datorn nuförtiden. Bilen är inte klar. Inte ens nästan.
Det ska till ett smärre under för att vi ska åka upp till Kinnekulle med en färdig och testkörd bil. Alla bidrar med så mycket mekande som arbete, familj och ork tillåter. Utom Sebbe. Han bidrar med ytterligare lite till! Varje gång man öppnar dörren till verkstaden, om det är fredag kväll eller söndag morgon, finns Sebbe där och antingen svetsar ihop en klurig lösning för kränghämmaren eller så sitter han i djupa aerodynamiska bryderier.
-Har jag inget liv, undrade han vid ett tillfälle.
- Tänk nu inte på det Sebbe, svarade vi samstämmigt! Tänk om grabben får för sig att han ska umgås med familj och vänner istället!!
Hur som helst har vi inte gett upp förhoppningarna om tävlingen på "kullen"(utom möjligen Håkan då...) och nu i helgen ska motorn på plats.
Sen återstår bara att bygga avgassystem och fixa kopplingen och bromsarna och spliten och elsystemet och lacken och....

Garagerapport 2008-03-10

Vi teamet måste börja med att gratulera Pelle som idag fyller 40 år. Fast han är vid ganska god vigör för sin ålder, ser vi det som säkrast att han får jobben där man redan ligger ner. Man får ju vara rädd om sina lårbenshalsar på ålderns höst..

För övrigt har nu många (men inte alla) delar kommit och det är dags att börja passa till bitarna. På bilden ser vi Kristian inspektera vingen (eller fikabrädan som Håkan brukar kalla den) som, om den inte kommer att bidra med downforce, åtminstone kommer att göra bilen lite fräckare.

På tal tal om fika så är det ett stående inslag på mekarkvällarna. Helene brukar ställa upp och hämta mat på en av stans restauranger. Detta för att vi som mekar kan vara lite mer effektiva.

På tal om det så har vi på senare tid märkt att Håkan (här utanför bild) tycks ha väldigt gott om tid vid fikabordet. När vi andra känner paniken att första tävlingen kommer närmre och närmre, verkar Håkan ta det hela med ro...
Svaret på gåtan kom härom kvällen på Pelles 40-årsfest. Just denna dag har hans familj och några vänner planerat en resa till Barcelona (tror jag det var). Håkan har förgäves försökt förneka faktum men Veronica (frun) levererade sanningen med ett obarmhärtigt konstaterade: -Biljetterna ligger redan där hemma...

Den stora upphöjningen, här till vänster i bilden, ska rymma erforderligt antal ljuddämpare för att komma till rätta med att vi det senaste året inte varit snabbast utan endast ljudligast.

Sebbe, som har lagt mycket tid och engagemang som mekaniker åt teamet, passar här in vårt nya pedalställ. Det blir nog bra det!

På förra upplagan av bilen fördes tankarna till "The Iron Maiden" när man stängde dörren. Och då menar jag inte Bruce Dickinson och grabbarna, utan det medeltida tortyrredskapet som så effektivt hade ihjäl sina "kunder". För de av oss i teamet som är längre än tvärhand så var det svårt att hitta en bra körställning. Nu passar t.o.m. Kristian bilen. Eller tvärt om..

Mums!

Vi hörs snart igen!

Team EGO Racing

__________________________________________________________________

Garagerapport 20080215

Till denna säsongen kommer vi att göra en rad förändringar på bilen. Det mest genomgripande sker på chassiet. Nya hjulupphängningar och lite andra modifieringar i karossen. Vi hade ju vissa tillförlitlighetsproblem när det gällde motorn förra året. Detta tror vi oss lösa genom att trimma ner denna en aning, samt att satsa på delar med lite högre kvalitet. Vi kan konstatera, efter att ha inspekterat motorn, att långlopp verkligen kräver det yttersta av materialet.  T.ex. märkte Pelle när han med lupp undersökte vevaxeln att denna var minuter från föröka sig genom delning… Och då hade årets tredje generalras varit ett faktum.

  Ett annat bekymmer vi har haft hittills är det faktum att vi i teamet är stöpta i totalt olika formar. Detta får återverkningar när man försöker hitta en bekväm (läs: en icke allt för tortyrlik) körställning. Därför får förarmiljön också en översyn med nytt pedalställ och ändrad stol m.m.

Ännu har inte alla delarna dykt upp och det är med viss oro vi konstaterar att första tävlingen går på Kinnekulle. Detta eftersom man vill hinna prova bilen ordentligt innan man släpar iväg allt och alla genom halva (nåja..) Sverige.

 Nya bilder kommer snart och även en ny film från förra tävlingen på Ring Knutstorp.

 Vi syns!

Team EGO Racing

___________________________________________________________________ 

Racerapport #6 Kinnekulle Ring 2007-10-06

 Det var nu dax för finalen i ERCup 2007. Alla i teamet hade sett fram emot att få köra på Kinnekulle Ring. Efter idoga arbete med att få i ordning bilen efter RK ställdes nu kosan mot norra Sverige och Kinnekulle. Alla i teamet hade sett fram emot att få köra Kinnekulle igen. Avfärd från södra Sverige gick av stapeln vid 14 snåret på fredag em. ETA beräknades till 1900 hours! Alla körde vi var och en för sig med olika släp kopplade till bilarna, men lyckades ändå sammanstråla någotsånär samtidigt på en vägkrog, som vi lämnar utan vidare kommentarer, ett par mil söder om Götene för att äta middag! Tyvärr skulle finalen sluta som säsongen började d.v.s. inte bra!

Teamet bestog av Jocke med hela familjen, Pelle med delar av familjen samt Håkan och jag, helt utan familjer. Efter besöket på ovan nämnda matinrättning såg vi fram emot att få upp tältet och trösta oss med liiite whisky. Ostbågar fick ackompanjera singel malten, och vi kallade det efterätt. Efter en natt i husvagn vaknade vi upp och trodde vi druckit för mycket malt, men så var inte fallet, det var dimma på riktigt!

Eftersom vi endast kört här en gång innan blev träningen mer en fråga om att överleva och inte köra av/på/sönder något då vi knappt hittade runt i dimman, halt var det oxå. Redan på första varvet konstaterade jag att vi nog måste lufta bromsarna då pedalen inte tog förän nere vid asfalten. In, lufta, ut, mission completed! Resultatet av tidsträningen blev en 12’e plats.

Efter den uppskjutna starten fick jag äran att ta första stintet, i dimman, på blöta vägar! Nåja, lika för alla. Motorn går nu äntligen riktigt bra. Nu gäller det bara att lära sig banan. Hitta bromspunkter, turn in och apex. Den upptorkande banan blir bara bättre och bättre. Fartvindarna och värmen får dimman att lätta. Efter inte allt för lång tid är det bara full fart som gäller. Och fy f*n villken bana. Kommer på mig själva att sitta och le i bilen. Efter en fight med Citius Lilla Vita, som varade i ett par varv, lyckas jag ta mig förbi, bara för att totalt tappar kontrollen efter bron. Jag provar gräset på båda sidorna av det som reglementet definierar som banan! Eftersom jag inte vill bli sittandes ute i vare sig grönsakerna eller sandlådor gasar jag på ordentligt och känslan av rallycross innfinner sig! Likt en skenande gräsklippare far jag omkring ena stunden på banan andra utanför. Avåkningen slutade inte förrän i slutet på Kvarnkurvan. Det blir något för flaggvakterna att berätta om för sina barnbarn! Efter 90 minuter överlåter jag till Pelle att jaga dom andra bilarna, då ligger vi på plats 8.

Pelles stint blir framgångsrikt men rätt så händelsefattigt, som det skall vara i långlopp. Inte en SC på 90 minuter. Han jagar framgångsrikt vidare i fältet och överlämnar bilen till Håkan när vi ligger på 4’e plats. Det är nu saker och ting börjar hända. Efter en halvtimme går inte bilen som den skall. Den låter för j*****t över 6000 r/min. Håkan plockas in och vi gör en snabb kontroll av motorn. Kontrollen ger inte något svar på våra bekymmer! Vi byter tändstift, kopplar om till reservtändspolen och skickar ut Håkan igen! Efter ytterligare ett par var går motorn inte rent över 5000 r/min och Håkan meddelar att det är slutkört och vill komma in. Väl inne i depån ställer vi diagnosen brusten ventilfjäder! Bara att börja packa ihop.

Så slutade den säsong som vi hoppats på sååå mycket. Det var inte mycket som gick som vi tänkt oss. Tre motorhaverier, ett sprucket grenrör och en diskning, och lite mer är inget resultat man kommer någon vart med i Sveriges största, bästa och jämnaste serie! 5’e platsen på Sturup visar ändå att vi har potential att leverera även i brydsamma tider. I skrivande stund är bilen nerplockad, konsulter anlitade och planer fastställda. Nu är det bara en massa jobb som skall till inför nästa säsong.

Till sist att par ord om trävlingen, banan och SSK. Man kunde inte tro att det var sista loppet för säsongen. Inte någon gång under säsongen har det körts så disiplinerat. Alla skall ha en eloge för detta. Diskussionerna på forumet har antagligen gett resultat!? Kinnekulle Ring är en riktigt bra och kul bana. Här vill vi köra fler gånger! SSK, årets arrangörer, enough said!

Jag vill också passa på att hylla vår alldeles egna murvel, Mikael Persson, för det jobb han gör!

Vi gratulerar Surprise, Team Power och Red Arrow som alla fick bestiga pallen.

TNT Racing, Vilken säsong. Grattis till seriesegern! (...har Lewis ringt och frågat hur ni bar er åt?)

Vi tackar våra sponsorer, PH-Bilar Trelleborg, Magnus Bildemontering Trelleborg, Kennys Bilservice Trelleborg, ICA Perssons Livs Klagstorp, Valvoline, Larsson & Rosdahl Bilservice i Malmö samt Fröjd och Zaars Åkeri AB Vellinge som gör tävlande på högsta nivå möjligt för oss.

Mecka väl så syns vi nästa säsong!

___________________________________________________________________

Racerapport #5 2007

It’s alive...! Motorn alltså! Redan på Sturup visste vi att det äntligen skulle bli åka av på ”The Vally of Speed” och att årets motor till slut skulle leverera... Bengan hade hälsat på i garaget och justerat in kammen och nya 205/16 från Yokohama hade krängts på fälgar. Tyvärr var det en del annat som inte fungerade!

Redan på träningen upptäckte vi att det rök från bilen. I depån identifierads en igensatt avluftning som boven till allt elände. Blås rent och ut igen. Fortfarande såg vi rök från de bakre regionerna på bilen, dock inte hela tiden, utan bara i utgången på start-o-mål-rakan, d.v.s precis framför Racecontroll. Det blev inte många träningsvarv, men nog för plats 10 på startrutnätet! Men nu går motorn riktig bra, så som vi hoppast på hela säsongen!

Pelle har tillfrisknat sen Sturup och börjar köra. Man kan inte säga annat än att det går fort. Men efter 30 varv börjar eländet... Pelle blir stående ute på banan utan drivning. För att glädja alla, utom oss, lyckas han parkerar lååångt från banan så att han inte skall vara ivägen för någon. Det tar en himla tid innan han blir inbogserad till depån så att vi kan ställa diagnos och skriva ut recept. Upp med bilen på pallbockar. Där ställs diagnosen ”löst bakaxelrör” och på receptet står det SVETS med stora bokstäver! Röret in kardanklumpen har lossnat och krupit ut så pass långt att spleinsen till drivaxeln inte längre hade någon kontakt med motsvarande del längre in. Som väl var hade skärmkanten hindrat att hela paketet fortsatt ut. Som tur var har vi egen svets. Jag sprang över till depågrannen Tornado och undrade ifall vi kunde få tillbaka svetsen. Jo det gick bra, överbelastningsskyddet hade ändå löst ut! Medan vi väntade på att svetsen skulle hämta sig knackade vi in röret i klumpen igen.

Efter medicinen hade tagits och ett varv som tog 49 minuter, släppte vi ut Håkan på banan. Han var lyrisk över bilen, bromsarna och motorn. Den enda smolken i glädjebägaren var när en flaggvakt frenetiskt viftade med gulflaggen i riktning mot Håkan, likt all vore hans fel, varvid H i ren förvåning släpper gasen varvid Tornado kör rakt in i honom! Som väl var var det på vänstersidan, både batteri och snabbtanksmunstycken klarade sig. Efter 70 varv var det dax för Håkan att komma in. Med tanke på den inte allt för framskjutna placeringen skulle vi ta oss tiden att kolla så att lagningen av axeln fortfarande höll, samt kolla olja och ringtrycket. Sagt och gjort, efter tankning blev det återbesök i depån. Ve o fasa, svetsen hade lossnat och röret var på väg ut igen. Denna gång kunde vi operationen utantill. Upp med bilen och in med svetsen, som nu fick göra sitt 4’e stint för dagen efter att även Red Arrow lagat sitt!

25 minuter senare kör Jocke ut på banan. Efter många turer under dagen är det nu äntligen hans tur att köra racerbil. Inte ett klagandes ljud hör vi från Jocke, som cirkulerar ute på banan med bra tider. Denna dagen började inte bra, men det skulle visa sig sluta ännu värre. Efter 25 varv skall Jocke passera ALT, som håller sig väl ut till vänster, i slutet på långa rakan. Jocke hamnar nästan i mitten av banan villket blir en aning för brant anfallsvinkel, när sedan bromsarna överhettar blir det inte bra utan slutar med sidan först i däckstraven. Så slutade en dålig dag, ännu sämre!

Vi är redan igång med reparationerna, som visade sig inte vara oöverstigliga efter besöket i däckstraven. Det svåra blir att få till vinklar och vrår med en ny bakaxel, den gamla går inte att köra med längre.

Vi gratulerar Team Power, Penta och TNT som alla hade ställt hjulvinklarna mot pallen.

Vi tackar våra sponsorer, PH-Bilar Trelleborg, Magnus Bildemontering Trelleborg, Kennys Bilservice Trelleborg, ICA Perssons Livs Klagstorp, Valvoline, Larsson & Rosdahl Bilservice i Malmö samt Fröjd och Zaars Åkeri AB Vellinge som gör tävlande på högsta nivå möjligt för oss.

Vi SKALL bli klara till Kinnekulle!

Kristian Bladh
#17 Team EGO Racing

Racerapport #4 2007

Äntligen, fast ändå inte...! Efter en minst sagt bedrövlig första halva av årets upplaga av ERCup får man vända upp-och-ner på serietabellen ifall man inte vill leta allt för länge för att se hur vi ligger till i tabellen.

På Sturup skulle vi vända trenden. Äntligen hade vi fått ihop vår riktiga motor, den vi sköt på Falkenberg och som var avsedd för heeela säsongen 2007. Och för att inte åka ifrån alla startade vi på begagnade däck!

Tyvärr hade Pelle gått och blivit så genomförkyld att han inte kunde köra. Han gick istället och snörvlade avundsjukt på oss andra. Men eftersom Pelle är den han är kunde han inte låta bli att mecka lite här och där i depån. Detta innebar att det blev Håkan, Jocke och jag som skulle köra vänstervarv denna helg. Eftersom vi inte varit med om detta scenario innan vara vi lite osäkra på vilken taktik vi skulle anamma. Skulle vi köra som vanligt med 3 stopp och en oss skulle få köra dubbla pass, eller skulle vi vara supersluga och utnyttja gulflagg och Safety Car?! Vad vi bestämde kommer jag inte ihåg, men en j...a massa depåstopp blev det!

Håkan startade från 11’e rutan på gridden. Motorn gick tyvärr inte riktigt som på försäsongsträningen, men det berättade vi inte för någon. Dom begagnade däcken tycktes fungera, om inte bra, så i alla fall inte allt för dåligt! Efter 80 minuter var det dax för lite SC och då passade Rikard på att ta in Håkan, som lämnade över nycklarna till Jocke. Det tog inte många varv förrän Jocke meddelade över radion att han numera hade döpt om vår röda Manta till Tvålen! Inte mycket grepp kvar i de gamla bakdäcken. Efter 70 minuter var det dax för undertecknad att knäppa sexpunktbältet om sin smäckra (...NOT) lekamen. Jag lyckades matcha Jockes varvtider. Dessa var dock inte allt för bra pga bakdäcken. Efter 40 minuter stod Rikard inte ut med de mediokra varvtiderna, utan beordrade fram 2 sprillans nya Yokohamadäck och gjorde iordning teamet för ett däcksbyte. In i bandepån, upp med bilen och på med ovan nämna däck på bakaxeln. Efter det var det som bilen fått nytt liv. Alla som kört om mig fick nu se sig ifatt och omkörda. Men säg den lycka som varar för evigt. Efter bara 20 minuter blir jag inkallad för att tanka och lämna över ratten till Håkan :-( Håkan följer nu på inslagen väg och tuggar på med ett par inkörda och uppvärmda bakdäck på bra varvtider. Efter ytterligare en dryg timme är det så Jockes tur att köra sitt andra pass. När väl J väl kommit ut på banan ”ringer” han in till depån och meddelar olyckligt att han missat en gulflagg och kört om en bil, men bedyrar samtidigt att han genast hade släppt förbi den omkörda för att återställa ordningen i ledet. Rikard försöker övertyga tävlingsledningen om att det var ett misstag och vi hade förstått det allvarliga i situationen och åtgärdat felet. Sådant gör man dock inte ostraffat utan det blir att komma in för en Stop-and Go! Sen dröjer det inte länge förrän Jocke kommer in i depån igen, denna gång för att oljelampan har börjat blinka i hårnålen. På med en skvätt olja och ut igen. Resterande tid kör Jocke som en furie och trycker sig förbi en och annan bil. Upplösningen kommer på sista varvet då han skär mållinjen .350 sec före Autoart och bärgar en femte plats, men om det kan ni läsa om i deras racerapport.

Redan innan racet visste vi att att vi att motorn inte levererade lika bra som på försäsongsträningen. Vår motortrimmare, Bengan från Bengan Racing, hade kommit ner till Sturup för att reda ut varför! Nu efteråt vet vi vad som var felet, och det kära medtävlande, kommer ni att få känna av på Knutan ;-)

Vi gratulerar Penta, TDR, och ett speciellt grattis till TNT som alla hittade till pallen.

En tanke går oxå till TLC som inte var med oss denna helg! Hoppas se er framöver.

Vi tackar våra sponsorer, PH-Bilar Trelleborg, Magnus Bildemontering Trelleborg, Kennys Bilservice Trelleborg, ICA Perssons Livs Klagstorp, Valvoline, Larsson & Rosdahl Bilservice i Malmö samt Fröjd och Zaars Åkeri AB Vellinge som gör tävlande på högsta nivå möjligt för oss.

Lev väl så syns vi på Ring Knutstorp!

Kristian Bladh
#17 Team EGO Racing

"Viktigt meddelande!!

På grund av en beklaglig dubbelbokning av Kinnekulle Ring, måste vi tyvärr
meddela att tävling den 11 augusti är flyttad till 6 oktober. Denna tävling blir då final i
årets serie. Nästa deltävling blir enligt kalendern 25 augusti på Sturup Raceway.
Serieledning och SSK ber alla team om överseende med detta som inträffat utan
SSK eller serieledningens kontroll och möjlighet att meddela detta tidigare.

Hälsningar

SSK och serieledning gm

Anders Gustavsson"

Detta meddelande nådde oss idag. Därmed blir väntan på nästa race ännu lite längre. Man undrar hur många planeringskalendrar SSK har i gång....

Team EGO Racing

___________________________________________________________________

Racerapport #3 2007

The Outlaws'(mera känt som Team EGO Racing) is back! Efter diskvalificeringen på Anderstorp var vi ordentligt revanschsugna. På Knutan skulle vi återta vår heder, samt visa att vi är ett team att räkna med. Och så blev det, nästan! Så här i halvlek kan vi bara konstatera att detta som skulle bli "vårt år" inte har gått som planerat, två skjutna motorer och en diskning. Tabellen är ingen rolig läsning. Vår nya motor har vi endast kört i 1 timme, resterande tid har vi haft en hastigt hopbyggd fjolårsmotor under huven.

Till helgens tävling hade vi fått två tunga återbud. Racecoordinator Rikard och race mekaniker Johan hade fått förhinder. Förutom avsaknad av dessa två bestod teamet denna helg av välkända namn såsom Stiffe och Sebbe i depån, Jocke, Pelle, Håkan och Kristian i bilen. Efter ett kval som gav oss en 14'de plats på gridden tog undertecknad första stintet. Efter 86 roliga minuter med "clean racing" och täta, rena fighter, där alla verkade köra efter devisen att ett race faktiskt varar i 6 timmar, byter jag av till Jocke. Vi har nu lyckats att ta oss upp på en 7'e plats. Efter att jag fått på mig torra kläder byter jag av Stiffe som racecoordinator. Inte heller Jocke rapporterade några problem och varven tickade vidare i bättre tempo.

Efter 88 minuter är det dax att plocka in Jocke och fylla ut förarsätet med Håkan. Nu är det så vist ordnat att vi kör med olika rattar för att hitta bästa körställningen. Jocke och jag kör med det Håkan kallar för "lastbilsratten", han borde veta, medan han och Pelle kör med den lilla ratten. Och har man inte rätt ratt med sig så får Sebbe springa och hämta;-) När äntligen Håkan kommit i bilen och fått fast rätt ratt bär det av ut på banan igen. Efter 60 minuter börjar bilen låta lite mer än brukligt. Nåja, varvtiderna är det inga fel på. Istället får vi andra saker att tänka på när Håkan över radion kräver att få bli inplockad så fort som möjligt! Vad i h...e! Detta måste vara en illvilligt spratt från någon av våra konkurenter som bryter in på vår frekvens och ger missvisande signaler. Men inte, Håkan har fått kramp i sidan och börjar se dubbelt av smärta! Jovisst, inga problem meddelar jag i min nyvunna maktposition som coordinator, "-vi plockar in dig så fort vi kan"! För att hålla humöret uppe hos Håkan samt att inte spoliera vår racestrategi var jag tvungen att töja lite på sanningen när jag meddelar att det bara är 5 minuter kvar, sen är det dax att byta! När 10 minuter gått undrar Håkan om det inte är dax snart, "-jodå, dom håller på att förbereda sig i tankdepån, ett par var till bara..." Och på det viset fick vi hela det stintet att gå.

Med rätt ratt i bilen var det bara för Pelle att hoppa in och fortsätta köra oss mot toppen. Som alltid verkar det hända något när vi kör på Knutan, så även denna gången. Vårt grenrör tyckte att Ring Knutstorp är ett vackert ställe och bestämmer sig för att gå i pension just där, och nu. Peter E kommer fram och frågar om han skall ta fram ljudtrycksmätaren, eller om vi tänker komma in ändå? Just då dånar Pelle förbi på rakan, beslutet var inte svårt. "-Depå, depå, depå" ropar jag till Pelle över radion. Väl inne i maskindepån plockar vi av huven för att konstatera att röret till 3'ans cylinder är helt av. Med Pelle fortfarande sittandes i bilen hissar vi högersidan. Nu skall här svetsas. Jocke svetsar uppifrån och Stiffe underifrån. Inifrån bilen tycker Pelle att vi skall plocka fram brandsläckarna, och det är ju en bra idé! Som en kapten på en ocean racer som precis håller på att runda Kap Horn sitter Pelle i 45 graders vinkel och underhåller oss andra med en sång. Mycker mer kan han inte göra för tillfället. Efter 30 minuter bestämmer vi oss för att nu är det färdigsvetsat för snart stänger depåutfarten. Ner med bilen och ut igen. Efter att vi varit uppe på en 5'e plats återförenar vi oss med dom andra teamen på banan igen och slutar där vi började, nämligen på 14'e plats.

Vi gratulerar TLC, Penta och Surprise till pallen.

Vi tackar våra sponsorer, PH-Bilar Trelleborg, Magnus Bildemontering Trelleborg, Kennys Bilservice Trelleborg, ICA Perssons Livs Klagstorp, Valvoline samt Fröjd och Zaars Åkeri AB Vellinge som gör detta möjligt för oss.

Ha en trevlig sommar, så ses vi på Kinnekulle!

Racerapport #2 2007

Deltävling nr:2 gick på Scandinavian raceway. Team EGO Racing blev diskvalificerade.

___________________________________________________________________

Racerapport #1 2007

En premiär där huvudpersonen dog 1 timme in i föreställningen! Ja, så känns det efter ERCup premiären på Falkenberg. Under vintern har det investerats i nybyggd motor och ny växellåda. Förberedelserna inför årets säsong har varit bra, innehållit både en shakedown och en träning på Knutstorp. Varvtiderna hade indikerat på att vi skall kunna mäta oss med de snabbaste teamen.

Äntligen var det premiär. Kul att vara tillbaka på Falkenberg igen. Teamet består denna fredag av dom Håkan, Jocke, Pelle, Rikard, Johan, Sebbe samt undertecknad. Stiffe var hemma och säkrade återväxten i motorsporten. Vi i EGO Racing jobbar vi på bred front. Vi anlände och besiktigade bilen redan på torsdag kväll. Efter middagen bestående av sill och nypotatis, var det dags att gå banan. Varken Pelle eller Jocke har kört här innan så Håkan och jag försökte förmedla våra känslor (…för banan!) som vi kom ihåg det senas vi var här. Vi diskuterade spårval, var man skulle vara och när. Innan läggdax drog vi ett par rövarhistorier och snackade lite med GM. Efter en natt i husvagn, med inte allt för mycket snarkande, klev vi upp runt 7-snåret. Utanför rådde redan full aktivitet. Själva torkade vi sömnen ur ögonen och satte oss till bords för att äta frukost. Förberedelserna inför träningen inskränkte sig till att byta tändstift, kolla däckstrycket och tanka. Eftersom Håkan fick minst tid i bilen förra året skull han börja köra. Det var den enda planeringen vi gjorde. Mer är inte lönt. Rikard ”race-coordinator” Ahlin brukar ändå ändra på det vi planerar när han kommer! Alla fick vi ett par träningsvarv som resulterade i en 14’e plats på gridden, inte sådär imponerande, tyckte vi!

Och som vanligt när man har gott om tid upptäcker man att man inte längre har det! Jag fick mana på Håkan att hoppa in och köra för att vi skulle hinna ut innan depåutfarten stängde.

Starten gick av stapeln under något sånär ordnade förhållanden. Nu skulle den här racerapporten ha varit mycket längre, men en drygt timmen in i racet rapporterar Håkan att bilen inte går som den skall. Alla är samlade vid depåplats iförda meckaroveraller när Håkan rullar in med en motor som inte låter frisk. Alla som får plats och vet något om motorer, plus undertecknad, dyker ner i motorrummet. Tändstiften skruvades ur. Från tvåans cylinder ryker det betänkligt. Efter en titt på tändstiftet och kort diskussion bestämmer vi oss för att kasta in handduken för idag. När motorn svalnat något skruvar vi bort toppen. Synen som möter oss dyr! Ser ut som någon fyllt tvåans cylinder med småsten och sen försökt starta…! En ventiltalrik har gått av och ställt sig på högkant, resten är historia! Blocket kommer att säljas som bojtyngd till hugade spekulanter. Toppen gräver jag ner i grannes rosenrabatt.

När vi lämnade garaget på lördag kväll var en ny donatormotor hämtad, nerplockad och lagd i diskmaskinen samt nya delar beställda. Det ser ut som om vi hinna få ihop en motor till Anderstorp.

Vi gratulerar Citius, Flying Fellows och TLC till pallen.

Vi ses på mossen!

Kristian Bladh

#17 Team EGO Racing

____________________________________________________________________

En god vän Nikolas Werngren, hade kameran med sig när vi bad honom hjälpa till i depån på finalracet.
Nikolas fotograferar i svart/vitt och det resulterar i tidlösa och mycket stämningsfulla bilder. Här får vi ett smakprov. Vi hoppas han kan fotografera vid fler tillfällen och känner ni att ni skulle vilja att han tog några bilder på ert team, lägg ett meddelande under "Kontakt"
Obs!©Nikolas Werngren.  Klicka på bilderna för att se större!

___________________________________________________________________

Racerapport #6 finalen från Sturup Raceway,
2006-09-16

Nerverna höll, men inte bakaxeln!

Så var det dax för säsongens sista race. Målsättningen var klar, förutsättningarna enkla! Se till att grejorna håller, behåll 3’e platsen, ifall Penta stöter på problem, knip 2’a. No problemo! Trodde vi...!
 Redan på uppvärmningen ville en av förgasarna inte spela vårt spel. När vi äntligen fick den till att fungera skall Pelle köra till oss en bra plats på startrakan. På andra varvet ger slutväxeln upp! Teamet består idag av Pelle, Jocke, Håkan och undertecknad bakom ratten, Stiffe under huven och Rikard på depåmuren. Johan hade inte nerver nog att närvara så han tog semester och åkte till Mallis ;-)

 I depån lokaliserar vi problemet till en pinjong som saknar lite tänder. Ett snabbt telefonsamtal till Magnus Bildemontering i Trelleborg, och en begagnad bakaxel började demonteras för avhämtning.
 Håkan fick i uppgift att köra till Trelleborg medan vi andra demonterade och skiljde på vår rasade axel. När vi var klara med vår del kunde vi inte annat än invänta Håkans ankomst. Vi ringde och uppmanade honom att ”...stå upp och köra, nu är det bråttom!”.
 Väl tillbaka monterades pinjong och kronhjul, i med olja och på med locket. Axeln monterades i rasande fart och innan bilen kommit ner på alla 4 hjulen satt Jocke fastspänd och motorn var igång! Vi anslöt till resten av gänget 1.16h efter starten gått! En snabb analys av situationen gav vid handen att vi inte kunde göra mycket annat än att köra utav bara h...e och förlita oss till att andra gjorde misstag! Tyvärr fortsatte förgasaren att trilskas resten av dagen, eller som Håkan uttryckte sig ”...motorn går som en påse skit!”. Efter en stund får vi teknisk flagg. Höger glasfiberskärm har antagit ny form och fladdrade lite för vinden. Vi plåstrade om Mantan med silvertape.

När det är min tur att köra stannar jag till i bandepån för att justera däckstrycket då vi inte hade haft tillfälle till detta under träning. När det väl var gjort hör jag i lurarna ”...kör, kör!”. Snabbt iväg och ut i fastlane. Upptäcker Team GAPET i backspegeln på MYCKET nära avstånd. Måste osat svavel i Civicen!
Väl ute på banan kunde jag inte annat än konstatera att hela baksidan mest gick på 3 cylindrar. Efter ett helt gäng varv började den gå på alla fyra även på baksidan, för att sedan åter tycka att 3 verkar lagom! Nåja, nu gällde det bara att ta sig runt och i mål. Inte mycket vi kunde göra åt situationen!

Efter att jag trillat ur bilen i tankdepån är det Håkans tur. Han är redan uppvärmd efter turen till Trelleborg. Även Håkan justerar utseendet på fronten då han inte hinner väja för en av Citius små svarta Hondor som får sladd. I vardagstrafik hade man antagligen beskyllt honom för att inte hållit avståndet! Efter 45min försöker Rikard sig på en taktisk manöver, vilket inte ses med blida ögon. Håkans stint blir åter igen i kortaste laget. Tanka och ”ladda” bilen med Pelle!

 Efter ett tag blir det SC. Rikard är fast bestämd om att göra allt för placeringarna och fortsätter sitt taktiska rävspel. Han säger till Pelle att släppa förbi GM, som ligger precis bakom, efter omstarten. Vi andrar satsar en peng på om Pelle kommer att släppa GM, eller inte...! När det blir omstart släpper Pelle GM! Mot slutet av loppet hör vi Pelle fråga ifall han får köra om GM igen, och jo, det fick han! När vi väl gått i mål har vi kör upp oss från sista till en 16’e plats. Flying Fellows gjort vad som behövs och tar 3’e platsen i serien. Citius #8 kör in på en 12’e plats. Sammantaget tappar vi bara en placering i tabellen och slutar 4’a!

Nu är säsongen över för detta året. Den 7 Oktober samlar vi alla teammedlemmar med familjer och kör en ”Team EGO Racing”-familjefest för att sätta punkt för den gångna säsongen. Men innan dess har vi hunnit med ett planeringsmöte inför nästa säsong ;-)
Till slut vill vi tacka ERCup’s styrelse för den succe som denna serie har blivit, redan första året! En eloge till det nya poängsystemet som premierar uthållighet och kämparanda. Det lönar sig att aldrig ge upp, vi vet...! Vi tackar våra medtävlande och hoppas se er alla nästa år!
Och sist med inte minst, Mikael ”Aktuellmotorsport” Persson för att han ser till att profilera ERCup med en levande hemsida av mycket hög klass!

Vi gratulerar Penta, Pelaro och TDR till pallen i säsongens sista race

En stor en skål dricker vi för TLC för att dom tog hem hela serien!

Vi tackar våra sponsorer, PH-Bilar Trelleborg, Magnus Bildemontering Trelleborg, Kennys Bilservice Trelleborg, ICA Perssons Livs Klagstorp, Valvoline samt Fröjd och Zaars Åkeri AB Vellinge för året som varit och hoppas på förnyat samarbete nästa år.

Vi ses nästa år!

Kristian Bladh
#17 Team EGO Racing

___________________________________________________________________

Racerapport #5 från Ring Knutstorp,
2006-08-27

Team EGO Racing befäster 3’e platsen i ERCup.

 ÄNTLIGEN, efter ett långt race-uppehåll var det åter dax att ta sig an allt motsånd. Det var dax att bege sig till Ring Knutstorp för femte deltävlingen i ERCup. Målsättningen för helgen var att stärka vår tredjeplats i serien. Teamet denna söndag var Pelle, Håkan, Jocke, Micke, Johan och undertecknad, samt massa tillresta supportrar från när och fjärran. Supporterskaran har nu även utökats med inte mindre än 3 hundar! Eftersom SMHI och den danska motsvarigheten, DMI, båda hade lovat regn var den stora diskussionen vilka däck vi skulle köra på. Skulle vi köra på våra regn däck, som oxå funkar bra i torrt, eller fortsätta med våra Yokohama A048’or. Valet föll på de senare.

Träningen kördes i torrt väder och vi positionerade oss i 13’e rutan. Eftersom det är tajt i tabellen är det nu viktigt att hålla koll på de närmsta konkurenterna. Lottningen föll så att Pelle tar första stintet. Tar en placering på första varvet och forstätter ”tugga på” varv efter varv. När det gått nästan 90 minuter blir det Safety Car. Johan som är race-coordinator denna helg, bestämer att det är läge för Pelle att köra ifatt SC’n och komma in för tankning och förarbyte.

När man är fyra som skall samsas om samma förarplats blir till att kompromissa med saker och ting. Till detta race hade Jocke investerat i en ny, djupare och större ratt för att kunna få bättre plats med ben och armar. Nu var det dax att testa investeringen i race tempo! ”Jocke-med-ratten” skickas ut på andra stintet. Ratten visar sig vara riktigt snabb. Efter 3 timmar har vi kört upp oss till en 5’e plats. Ny tanknig och nu är det min tur att prova den nya ratten. Redan på träningen hade den känts helt rätt och så även nu. Nu har det även börjat småregna lite. Det luriga var att det regnade mer på vissa banpartier än andra. Och regnar det inte så ligger det olja på banan! Halt var det på korta rakan efter Flying Fellows motorhaveri. Det går inte fort, men det går runt, på banan alltså...! Efter ett tag är det dax att köra om CARAN. Ligger bakom något varv och dyker sedan på högersidan i svängen ner mot Liton, men se, där kom CARANen och tänker köra samma spår, samtidigt...! För att inte köra ihop gör jag en ”Thed Björk” och sneddar över curbs och gräs på innsidan med stöter ändå ihop med Volvon som försvinner ut över curbsen på andra sidan. I STCC för man göra så, med inte i ERCup. Det kostade 2 minuter i rutan! Efter avtjänat straff kommer jag ifatt CARAN igen som, glädjande nog, är kvar i racet. Tar en allvarlig funderare på ifall jag skulle drista mig till att köra om ännu en gång. Väntar 2 varv. Denna gången gick det dock smärtfritt. Sen tyckte Johan att jag hade kört färdigt. In i tankdepån och byt till Håkan. Efter som vi fått ytterligare en sak att komma ihåg vid bytena, rätt ratt, så glömdes naturligtvis den ”gamla” i parkeringsdepån. Pelle fick springa en extra gång. När Håkan väl kommit ut på banan visar det sig att vi gjort ett för snabbt byte! Vi kommer att köra över 90-minuters gränsen med 46 sekunder! Detta berättar vi inte för Håkan utan låter honom köra vidare i regnet. Vi vågar inte irritrera honom med sådana saker! Att han sedan snurrar efter Liton berättar han inte för någon förän efter målgång. Efter en dryg timme blir det ett förbrilt räknande, vad händer om vi tar in Håkan och byter. Tappar vi någon placering, när skall vi byta, eller...! Visar sig att vi har god marginal ner till Völund Motorsport så bytet kommer inte att påverka placeringen. In med Pelle bakom den gamla ratten. Han halkar omkring på Yokisarna som nu är helt slut men fullföljer racet och tar målflaggan. Liksom på Anderstorp blir det en 4’e plats även idag.

Nu återstår bara ett race till för säsongen. Förutom en ny backspegel och lite spackling av vänster plastskärm har bilen klarat sig bra under säsongen. Nu skall vi hem och ladda för finalen på Sturup. Byta oljor och dra alla bultar och skruvar en gång till.

Vi gratulerar Penta, TDR och ATM till pallen.

Vi tackar våra sponsorer, PH-Bilar Trelleborg, Magnus Bildemontering Trelleborg, Kennys Bilservice Trelleborg, ICA Perssons Livs Klagstorp, Valvoline samt Fröjd och Zaars Åkeri AB Vellinge som gör detta möjligt för oss.

Vi ses på Sturup!

Kristian Bladh
#17 Team EGO Racing

Racerapport #4 från Scandinavian Raceway,
2006-05-07

Till Anderstorp bar det iväg i två omgångar. Pelle, Jocke, Stefan och Håkan körde upp på fredagen medan jag och Johan körd tidigt lördag morgon. Rikard kunde inte så idag är Johan vår racecoordinator. Bilen besiktigas utan problem. När Johan och jag
anländer sitter alla och njuter av livet. Stiffe bländar alla som kör förbi depån när han med bar överkropp försöker bättra på solbrännan! Allt verkar vara under kontroll. På värmningen märker vi att shift lighten inte lyser när den skall, ja den
lyser inte alls. Stiffe skall bara byta lampa medan vi andra är på förarmöte. När vi kommer tillbaka sitter han med hela innanmätet i vänster hand och en lånad lödkolv i höger. Något hade lossnat på det lilla kretskortet. Inte faan gick det o laga!
Nåja, vi vara alla överens om att vi ändå inte brukade titta på shift-lyset!

Träningen gick sådär, 12?e plats, tor jag. Line-uppen var som vanligt på Anderstorp, lite kaotisk! Min tur att börja köra idag. Fick absolut INGET att stämma. Blev mest skit hela tiden, lika rytmlös som en vit...! Filemon hade troligtvis kunna backa
om mig, ifall dom velat. Till detta racet hade vi bytt till hårdare bromsbelägg fram. Redan på träningen hade jag märkt att pedalen ibland blev helt stum. Nåja, nya belägg kanske är förklaringen! Skit i villket när man kommer ner för långa rakan med
plattan-i-mattan, som sig bör, och upptäcker att pedalen är helt stum. Kan bara säga att jag stog upp i bilen och skrek. Siktade jag bara rakt fram skulle nog inte så mycket gå sönder! Nåja, skam den som ger sig. Efter att i ren desperation
förvandlat mig till Hulken och tryckt ännu hårdare hade jag ialla fall fått ner farten så pass mycket att jag trodde att jag skulle kunna klara högern. Och, ja, nästan. Men jag kom upp på banan igen utan några blesyrer! ?...bromsa mindre!? var
receptet från depån när jag förklarade problemet! Efter ca. 20 minuter blev det SafetyCar eftersom det fanns stillastående bilar lite här och där. När det väl var dax att köra igen var det till att spotta i handskarna och ta nya tag. Äntligen började
det stämma. Kapade varvtiderna med 3-4 sekunder. Nu var det skitroligt att köra igen. Eftger 89 minuter kör jag, om än ovilligt, in för tank- och förar-byte. Stiffe är kung i tankdepån. Han leder arbetet och ser till att alla gör vad dom skall. Vi
har verkligen fått snurr på stoppen! Pelle hoppar in för sina 90 minuter. Han är körsugen som bara den och sätter snabbaste varvet. Tror inte han fick en enda SAFETYCAR under sitt stint. Vår nya motor har inte samma bränsleekonomi som förra årets
upplaga så vi klara inte riktigt 90 minuter på Anderstorp utan en SC. Vi får kapa ca. 15 minuter på Pelles stint. Vi tankar upp bilen och skickar ut Jocke. Detta innebär att Johan får tänka ut en ny race-strategi. När sedan 2Fast4You voltar och det
blir en längre SC börjar dividerandet och räknandet. Skall vi ta in Jocke redan nu, skicka ut Håkan för att sedan åter igen skicka ut Jocke på ett avslutande stint. Allt för att vi inte skulle överskrida 90 minuters regeln och behöva byta när depån
stängt! Eftersom vi inte kunde enas kunnde Jocke köra sina 90! Hans enda problem hade varit en returfjäder till gaslenkaget som gått av, inget annat. Efter Jocke kommer Håkan. När Håkan går ut vet vi att det återstår mer än 90 minuter av racet. Nu
skall Johans strategi omsättas i praktiken! ?No news is good news? som det heter. Håkan har inget spännande att rapportera under sin körning. Inte för att vi vill våra konkurenter något illa, men efter 60min. går vi och hoppas på en SAFETYCAR för att
kunna göra sista stoppet. Vi ligger nu på en fjärde platts med Smällarens Golf på samma varv som oss. Vi har dessutom ingen koll på ifall dom måste göra ett stopp till, eller inte. När sedan GGR inte svänger höger efter start-o-målrakan utan
fortsätter rakt fram ut i sandlådan kommer ?vår? SC. (sorry GGR!). Johan beordrar Håkan att köra ifatt SC och sedan komma in för byte. Till vår lättnad ser vi oxå Smällarens gula Golf komma in, direkt! När Håkan sedan kommer in tankar och byter vi.
När vi kommer ut ligger vi fortfarande fyra, men nu har vi ett varv upp på Smällarens gula Golf. Pelle är den ende som har två underställ med sig så han får klä om och hoppa in för avslutet. När målflaggan faller kör vi in på fjärde platts.

Första racet för i år utan problem. Allt höll och fungerade utan problem. Till detta race hade vi gått igenom och byggt ihop en ny växellåd samt bytt till hårdare bromsbelägg fram. Allt arbete betalade sig i en fjärde platts. Nu ligger vi dessutom
3?a i sammandraget.

Grattis till TLC, Red Arrow och Surprise.

Vi tackar våra sponsorer, PH-Bilar Trelleborg, Magnus Bildemontering Trelleborg, Kennys Bilservice Trelleborg, ICA Perssons Livs Klagstorp, Valvoline samt Fröjd och Zaars Åkeri AB Vellinge som gör detta möjligt för oss.

Ha en trevlig somnmar så ses vi på Ring Knutstorp

Kristian Bladh
#17 Team EGO Racing
____________________________________________________________________

Läs mer på sida 2->